long time no ses

jag promenerade genom en mörk regnvåt och nästan helt stilla stad imorse. vid sex gick jag hemifrån för att gå till jobbet och det var hur fint som helst. speciellt nere vid slottet och vid feskehoddorna började gubbarna ställa i ordning för dagen. fast nu är jag såklart dötrött. har dessutom skrivit klart en kulturledare och sökt kulturprojektjobb och lämnat hojen på lagning för bakdäcket är platt som en pannkaka. har förresten insett på jobbet att jag verkligen är en sucker för stockholmskillar. eller snarare deras dialekt. det är en hel del av dem som ringer och jag hade kunnat prata med dem hela dagen bara för att lyssna på deras dryga småtäppta stockholmssnack. och jag kan se hur söta de är också. (min ligist läser inte bloggen så det är fritt fram). och på tal om honom så kom han och hälsade på mig på sjukan häromdagen när jag låg inspärrad en hel dag. trots att han blir blek bara jag säger blod. så vi satt i dagrummet och pratade tillsammans med en tjock diabetesfarbror som utan minsta skam i kroppen drog av sig sina stödstrumpor och exponerade sina mindre tilltalande diabetesfarbrorben. det tyckte jag var värre än min nål i armen. nästa punkt för kvällen. byta om till något lite fiffigare och förflytta mig till rasoir. fredagsvinet here i come.